söndag

Död, sex och Katrin Schulman

double face

Samma dröm i natt igen. Ligger ikistanHör snyftningarna eka i rummet. Så många de ändå är tänker jag och grips av en önskan att se dem. Försöker lyfta på huvudet när jag minns. Jag är död.

Två märkliga saker den här morgonen.

* Katrin Schulman mejlade mig. Hon påstod att hon sett mig på Spybar, och ville bjuda mig på en butiksinvigning med mycket "snö" vad det nu kan betyda...(de säger ju att ett tjockt snötäckte dämpar ljud, vilket låter som en god förutsättning för att umgås med den glada bloggerskan) Funderar faktiskt på att gå.

* Moster... (uppdaterar i eftermiddag...)

Jag ska intervjuas för TV. En underlig känsla. Egentligen vill jag inte. Inte för att jag är nervös, men
för att jag är trött. Jag är trött som om jag levt i tusen år. Vet PRECIS vad de vill. Lyfta upp mig i studioljuset.
Hålla mig mellan tummen och pekfingret som tre dagar gamla sopor.
Plommonvin och skärsår! Är det vad ungdomen behöver för att känna att de lever?
Javisst säger jag, och ler dekadent. En mörklila droppe i mungipan. Det är nya tider nu!
Fast det inte alls är nya tider, utan samma gamla tider som fick Isabella att att dricka växtgift eller
Yasunari att gasa sig. (eller älskade)

Vad jag lovat Operan att INTE prata om är mina planer på att hugga huvudet av i tur och ordning.
* Alla anställda på Odd Molly
* Jan Björklund

10 kommentarer:

  1. Får en känsla av att du tröttnat på det här. Kanske dags att göra något som känns meningsfullare? Tänker att det måste vara tråkigt i längden att göra reklam? eller? Det finns en längtan i dina texter att vara något annat än vad det är.

    SvaraRadera
  2. Lycka till på TV. När och var ska det visas?

    SvaraRadera
  3. Du har rätt, det är precis vad ungdomar behöver.

    Om två veckor ska jag på festligheter med temat dekadens. Du var det första jag tänkte på och det är en komplimang. Man kanske kan gå utklädd till dig?

    SvaraRadera
  4. Oh love, det här lovar inte gott. Låt inte TV förstöra dig också...hörde att Stureplan ville ha din blogg. Don't let them. (eller så är du giftet som får dem att spy ut allt annat)

    SvaraRadera
  5. Jag åkte förbi Floragatan idag, kändes plötsligt märkligt. Som att jag borde gå av bussen och hälsa på en vän. Sen kom jag ihåg dig, att jag egentligen inte känner dig, även om det kan kännas så när jag läser dina ord.

    SvaraRadera
  6. Du finns inte, men sanningen finns där och för första gången har jag gråtit till en blogg. Du skrämmer och fascinerar och jag kan inte få nog. Jag hittade hit via din "dödsattest". Sluta inte skriva, sådana som du är tidlösa!

    SvaraRadera
  7. Jag hjälper dig med Björklund

    SvaraRadera